”Hej, vi har ett blombud att leverera till dig, är du hemma i eftermiddag?”
”Nej, men ni får gärna leverera till mitt jobb…”
En timme senare ringer det på jobbdörren och jag ser en blombukett med ben kliva in. Blombudet var liksom dolt bakom ett paket med rosa papper…
En halvmeter höga och i det närmaste oräkneliga till antalet rasade de in på jobbet, såhär dagen efter årets mest förutsägbara dag. Överraskande och totalt oförutsägbart, minst sagt. Folk tittade snett på mig på bussen när jag fraktade hem dem, men glad och varm i hjärtat blir man ju…onekligen.
Dagen i övrigt? 20 km cykling och 5 km löpning i ett tempo som gav vätskebrist. Efter det en bio – Medan åren går – en rätt seg film som jag inte hade varit jätteledsen att missa…
Har ni haft en bra tisdag?